Självmord
Självmord
Inledning
Jag har valt att fördjupa mig inom området självmord. Anledningarna till att jag valt att arbeta med detta är flera. För några år sedan begick flera i min bekantskapskrets självmord under loppet av två månader. Detta fick mig att grubbla och undra, varför starka, friska och till synes psykiskt välmående människor plötsligt tar detta drastiska steg.
Ofta har jag i hela mitt liv fått höra att människor som begår självmord är fega och egoistiska. Visst, så kan jag förstå den retoriken, men jag blir irriterad varje gång jag hör detta- de som påstår detta måste ha fel!. Trots att jag aldrig själv har haft självmordstankar någon gång i livet, så är jag såpass ödmjuk och tror att jag precis som alla andra kan hamna där. Min personliga uppfattning och tro är att man som självmordsbenägen, i princip, kan vara lika utelämnad till ödet som den som exempelvis får cancer eller en hjärtinfarkt. Att man helt enkelt blir så påverkad av sitt psykiska tillstånd, att det tar sådan överhand, att man inte är fullt tillräknelig, eller att man bara inte orkar leva längre. Därmed så vill jag påstå att man dör av sitt psykiska tillstånd, likväl som att man kan dö av vilken livshotande sjukdom som helst.
Om jag har rätt eller fel återstår att ta reda på i detta arbete.
Frågeställning
1 .Fakta i siffror, frekvens?
2. Varför tar så många detta yttersta och drastiska steg? Vilka anledningar, sjukdomar och tillstånd ligger bakom.
4. Att vara anhörig
5. Kan vi alla bli självmordsbenägna?
6. Självmord ur beteendeperspektiv?
7. Hur kan man bli frisk, behandlingsmetoder?
8. Föreningar och annat stöd.
Metod.
Jag kommer i första hand att använda mig av information från internet. Det finns mycket tillförlitlig information att använda sig av därifrån.
Statistik.
Världshälsoorganisationen har sammanställt statistik som tyder på att nästan 900000 varje år tar livet av sig i hela världen. Denna statistik anses inte vara så säker då det råder brist på befolkningsräkning och dokumentation av dödsorsaker. Vad man däremot vet med säkerhet är att det råder stor skillnad på självmordsfrekvensen beroende på var man bor. Detta gäller inte bara kontinenter utan kan skilja sig även från närbelägna länder och i vissa fall till och med ort för ort.
I Europa varierar självmordsfrekvensen från 11-36 per hundratusen invånare och år, där de länder med höga siffror ligger i östra Europa. Längre österut , alltså i Ryssland, så är nivån anmärkningsvärd hög, särskilt bland män, 74 självmord årligen per hundratusen invånare. Detta kan sättas i paritet till exempelvis Kuwait där endast 2 personer per hundra tusen begår självmord. Det är alltså en extremt stor skillnad i frekvens när det gäller självmord. Så här ser det ut i hela världen och det finns så klart väldigt många bakomliggande orsaker till att frekvensen skiljer sig så markant.. Arbetslöshet, fattigdom, krig, religionstillhörighet, dryckesvanor är bara några orsaker i denna exempelfloria.
Statistiken i Sverige.
I detta arbete har jag valt att fördjupa mig mer i den svenska statistiken. Nasp vid karolinska Institutet har sammanställt statistik över självmordsfrekvens i Sverige från åren 1980 -2007.
Här kan man utläsa att antalet totala självmord successivt har sjunkit. Självmordsantalet har i stort sett halverats sedan 1980.
Självmord är klart vanligast i medelåldern.
I övrig statistik som jag inte valt att ta med i detta arbete så kan det vara intressant att veta att:
Självmord förekommer även i tidigare i åldrar. Detta är dock mycket ovanligt. I åldern 10-14 så har antalet självmord årligen legat på mellan 1-9 självmord per år mellan åren 1980-2007. År 2007 hade man två misstänkta fall av självmord hos barn under 10 år. Man kunde dock inte med säkerhet bestämma de fallen som självmord.
Självmord är vanligare hos män än hos kvinnor. Könskvoten, d v s förhållande mellan mäns och kvinnors självmordstal var år 2007, 2,4:1. Det betyder att för varje kvinna som begick självmord, begicks således 2,4 självmord av män.
Sjärvmordsmetoder
På vilket sätt man väljer att begå självmord varierar stort mellan olika länder och i vissa fall landsdelar. Valet av metod kan påverkas av kulturella, förebilder och uppfattningar och tillgång till olika självmordsmedel. Skillnaden mellan män och kvinnor är också markant.
I Sverige är förgiftning och hängning de klart vanligaste metoderna och svarar för mer än 60% av det totala antalet självmord. Bland män dominerar hängning och hos kvinnor är förgiftning den vanligaste metoden.
1Nasp, Karolinska institutet, själmordsfrekvens 1980-2007
Tilläggas till ovanstående statistik för att komplettera upp den fullständigt är att metoderna: föremål i rörelse utgör 5,7% och annan metod 6,2%.
Orasaker till självmord.
Det kan finnas många bakomliggande orsaker till varför en person begår självmord. Det är dock vanligt att personen har någon psykisk sjukdom i grund och botten, särskilt depression- och psykossjukdomar.. Denna risk förhöjs ytterligare kraftigt om personen samtidigt har någon form av missbruksproblem. Schitzofreni är mycket starkt kopplat till självmord, man räknar att 10% av dom med denna diagnos kommer att avlida genom självmord.
Man har i intervjuer med med människor som försökt ta sitt liv ofta fått en komplex bakgrund till orsakerna till självmordet. Det handlar nästan alltid om att fly från sin psykiska smärta, men ofta sker självmordförsöket impulsivt. I samband med självmordsförsöket beskriver patienterna ofta om ett akut förvärrat sinnestillstånd. Hos en del yttrar det sig genom förvirring, panik och desperation, medan det hos andra infinner sig mer som ett slag lugn med avstängda känslor och ett starkt fokus på själva handlingen.
Gemensamt för de båda tillstånden är att patienterna upplevde det som omöjligt att söka hjälp, att man var bortom räddning och inte ville räddas. Många av patienterna beskriver en oro om att hamna just i detta tillstånd igen. Dessvärre finns det inte mycket forskning om just detta. Det är viktigt att denna fråga undersöks mer för då det är viktigt att undvika att patienterna hamnar i detta tillstånd igen.
Tre funktioner är särskilt utmärkande för patienter som är i risk att begå självmord, de är:
-
Ambivalens:. De flesta som begår eller försöker begå självmord ahr delade känslor inför detta. De vill egentligen inte dö. De vet bara inte hur de ska orka att leva.
-
Impulsiviteten: Självmordshandlingen är ofta impulsivt fenomen och är av sin natur övergående. Om personen avbryts just i det kritiska skeendet är chansen stor att man lyckats lösa upp livskrisen med hjälp av professionell hjälp.
-
Rigiditet: När människor är självmordnära så begränsas deras känslor och tankar och de finner ingen annan väg ut än att begå självmord. De sänder ofta ut signaler om att ” de vill dö” eller att de upplever allt som meninglöst. Dessa uttalanden får man aldrig ignorera då de kan vara den grund till hjälp som personen söker.
Men det är inte alltid som personer har någon form av psykisk sjukdom. Det kan vara många andra faktorer som spelar in. Här följer riskfaktorer där man bör vara extra uppmärksam
-
Personer som varit utsatta för olika slags trauma, kan bl.a handla om familjeproblem, mobbning, sexuella övergrepp m.m
-
Förlorat någon i sin närhet som betyder mycket, skilsmässor, relationsproblem, dödsfall osv
-
kroppsliga besvär, sjukdomar ,handikapp, mm
-
Personer som påbörjar eller avslutar medicinering. Personer som börjar eller slutar med narkotika och alkohol
-
När en person är arg/ledsen, känner förtvivlan, depression
-
Humörsvackor, personer som har pendlande livslust
-
Personer som pratar om självmord, särskilt ur den vinkeln att man bara vill dö.
Dessa faktorer ska alltid beaktas, särskilt om en person har flera av dessa faktorer samtidigt.
Man kan också koppla riskfaktorer till social mönster och här finner man förhöjda risker hos..
-
Ensamstående, särskilt nyblivna
-
En del invandrargrupper som kommer från komplicerade kulturer
-
I stora städer och i Norrlands inland är självmordsrisken högre. En paradox i sig. I mindre tätorter där man har en stark sammanhållning är risken mindre.
Alkoholism och självmord
Alkohol är ofta en stor orsak till varför människor väljer att avsluta sitt liv i förtid. Omkring en tredjdel av de som begått självmord har varit beroende av alkohol. En del andra studier pekar på att denna siffra ligger närmare 50%.
Utmärkande för denna grupp är att de ofta att de börjat dricka i ung ålder och har konsumerat under en längre tid.
Depression ur olika perspektiv.
Depression är som tidigare nämnts ett mycket vanlig orsak till självmord. Det finns olika förklaringar till varför vi hamnar i detta tillstånd ur olika perspektiv.
Socialt perspektiv: Här ser man mycket på hur miljö och vår omgivning påverkar vår kropp. Ju mer kaotiska våra liv är desto större risk att vi drabbas av depression
Biologiskt perspektiv. Ur detta perspektiv vill man mena på att depressioner orsakas av brist på signal- och transmittorsubstanser i det centrala nervsystemet eller att vi av har nedsatt förmåga att utnyttja dessa. Seratonin och noradrenalin är exempel på dessa substanser. Som i ett led av detta tror man också att depressioner kan vara genetisk betingade.
Psykodynamiskt perspektiv: Här inriktar man sig på våran uppväxt. Om vi har haft en mindre lyckad barndom av olika slag så kan det komma igen senare i livet i form av depression. För att komma till rätta med depression måste man gå till botten med gamla tankar, föra upp dom till ytan, reda ut och samtal om dom.
Kognitivt perspektiv: Här är man inriktad på personens tankemönster. Att det är personens egna negativa tankespiral och felaktiga bild av världen är orsaken till depression. Här gäller det att bryta den negativa tankespiral.
Min personliga uppfattning kring dessa perspektiv är att det är farligt att låsa sig fast vid en tanke. Risken är då stor att att man missar själva orsaken till problematiken tror jag. Jag tror inte att ett enskilt perspektiv kan förklara allt. Den teorin stödjer jag bl.a på att man i studier funnit att en kombination av läkemedel och terapi är den bästa behandlingsformen för en patient som lider av depression.
Kan vi alla bli självmordsbenägna ?
Utan att jag hittar ett definitivt svar på denna fråga i något material så vågar jag nog som enkel lekman svara ja på denna fråga. Nästan 50% av alla människor går någon gång i livet i självmordstankar. Det är givetvis olika grad av allvar i dessa tankar, men det visar trots allt att tanken är väldigt vanlig. Benägenheten att genomföra ett självmord varierar kraftigt från person till person. En del kan ta svåra livskriser förhållandevis lätt, medan andra kan få svåra problem av vad vi andra upplever som bagatellartat.
Ibland hör jag människor som påstår att dom aldrig skulle våga eller göra något så dumt som att begå självmord. Jag vet att även denna kategori av människor kan begå självmord, då jag själv har erfarenhet kring detta. Jag vill med hänvisning till de bakomliggande orsaker till ett självmord som jag skrivit om avslå detta bestämt. Det handlar inte om det, självmord har inget med mod att göra. Även om man inte är benägen till att begå ett självmord/självmordsförsök så tror jag inte att man kan skriva ner en persons riskprofil till siffran 0. Komplexa olyckliga omständigheter kan enligt min mening även rubba den mest starke
Behandlingsmetoder.
Ett självmordsförsök är mycket nära ett självmord, men det finns mer bakom detta än enbart ett misslyckat självmord. Ofta är ett självmordsförsök ett desperat rop på hjälp. Behandlingsmetoderna varierar och man skräddarsyr en individuell behandling inom vissa ramar och riktlinjer. Det är faktisk ganska få som behöver läggas in på en psykiatrisk klinik. De som har en psykiatrisk störning eller bedöms som mycket självmordsbenägna läggs in. Även om patienten motsätter sig denna våd så kan det bli fråga om tvångsinläggning. Vad som är viktigt är att man alltid grundligt utreder orsakerna till självmordsförsöket och behandlar därefter. Ofta är medicinering nödvändig mot ångest och/eller depression. Oavsett om patienten får medicin eller ej så ska den alltid kompletteras med samtalsstöd eller kvalificerad psykoterapeutisk behandling. Viktigast av allt i en lyckad återhämtningsprocess är stöd i från nära och kära. Dessvärre är det något som inte alla har.
Att vara anhörig
Att vara anhörig till en person som mår så dåligt att hon/han inte vill leva längre kan vara mycket jobbigt och svårt. Denna situation påverkas mycket av vem det är i vår krets som är sjuk. Vad som är viktigt som anhörig är att komma ihåg att man kan inte göra mer än vad man själv klarar av och orkar. Man utsätts för en enorm påfrestning och det kan vara klokt att som anhörig att vara i kontakt med en egen psykolog.
Om du förstår att någon i din närhet inte mår bra kan du försöka få lite tätare kontakt med personen, ringa oftare, ta en promenad eller fika. Det behöver inte röra sig om märkvärdiga saker, bara att finns till som stöd, att lyssna och kanske kunna förmedla hopp.
Att försöka prata med personen om problemet är bra. Här kan man försöka komma med andra infallsvinklar, ofta hjälper det om personen får höra en annan syn på problemet. Om personen inte är mottaglig eller drar sig undan så bör man i detta läge absolut söka professionell hjälp. Kanske kan du erbjuda dig att ringa eller följa med till läkaren eller psykologen. Även om personen måste klara av besöket själv så kan det vara skönt att ha någon där som väntar när det är klart.
Det är aldrig för tidigt att söka hjälp men informera gärna din vän om detta så att personen inte känner att du går bakom ryggen på denne.
Nollvision
I Sverige avlider ca 1500 personer pga självmord. Detta kan sättas i paritet till hur många som dör i trafiken, ca 350 st liv/år. I trafiken har våra politiker bestämt att vi sak ha en nollvision, men än så länge finns inte någon sådan vision när det gäller självmord. Föreningen SPES jobbar på detta och har manifestationer för det. De har också tagit fram förslag för hur man drastiskt kan minska självmorden i Sverige. Låt oss hoppa på att våra politiker hörsammar detta behov.
Föreningar och stöd.
Ibland kan det faktiskt räcka att prata med någon. Det finns hjälp att få. Här nedan följer några exempel på vart du kan vända dig om du känner behov av stöd
-
Nationella hjälplinjen
-
Jourhavande präst
-
Jourhavande medmänniska
-
Jourhavande kompis
-
BRIS
-
Linje 59 för bi- och homosexuella ungdomar
-
Förening för suicidprevention och efterlevandestöd - Spes
-
Rädda barnen
Sammanfattning.
Jag konstaterar nu när jag är klar att det har varit ett intressant arbete att genomföra. Jag tycker också att min tes om att självmord inte har ett dugg med mod eller egoism att göra, har förstärkts. Just det som personerna beskriver om att de finner sig ”bortom hjälp” och ambivalensen kring att leva visar utan tvekan att det inte handlar om detta. De som påstår något annat kan likväl säga till sin morfar, att han är feg som viker ner sig för prostatacancern. Även om jag inte till 100% fick det bekräftat, att vi alla kan hamna i ett tillstånd där vi blir självmordsbenägna, så tyder mycket på att vi faktiskt kan det.
Självmord är trots en kraftig nedgång sedan 1980-talet fortfarande ett stort problem för individer, anhöriga och samhälle. Antalet döda i självmord är mer än fyra gånger vanligare än vad antalet döda är i trafiken, ändå satsas det alldeles för lite pengar för förebyggande åtgärder kring detta. Detta visar att vi på sätt och vis prioriterar fel när det gäller förebyggande åtgärder. Personligen tror jag att detta handlar om människans syn på självmord. Stigmatiseringen kring självmord lever kvar, en föreställning om att de får skylla sig själva, om psykisk sjukdom och alkoholism. Detta är tillstånd som människor inte var sig vill eller kan förknippa sig själva med. Det är vi friska som sviker denna grupp av människor. Det är vi som är egoistiska- inte dom.
Utkast: Feb. 7, 2011
Libyen

Fakta
Huvudstad: Tripoli
Officiellt språk: arabiska
Statsskick: republik
Yta: 1759 540 km²
Folkmängd: 5 900 754
Valuta: Libysk Dinatur
Nationaldag: 1 september
Historia
Arkeologiska fynd tyder på att Libyens kustslätt så tidigt som 7000-talet fr.k. var bebodd av ett neoltiskt folk som hade kunskaper om boskapsskötsel och odling av grödor. Det område som idag är känt som Libyen behärskades senare av en följd olika folk. Fenicierna, grekerna, romarna, vandalerna och bysantinerna innehade hela eller delar av området. Grekerna och romarna efterlämnade ruiner i Kyrene, Leptis, Magna och Sabratha, men i övrigt återstår lite av dessa forntida kulturer
Fenicierna var först med att upprätta handelsstationer i Libyen, när köpmän från Tyros(i nuvarande Libanon) utvecklade handelsförbindelser med berberstammarna och slöt fördrag med dem för att försäkra sig om deras samarbete i utvinning av råmaterial. Vid 400-talet e.Kr. hade Karthago, den främsta av de feniciska kolonierna, utsträckt sin hegemoni över stora delar av Nordafrika, där det uppstod en distinkt civilisation, den så kallade puniska. Puniska bosättningar vid Libyens kust var bland andra Oea (Tripoli), Libdah (Leptis magna)och Sahbrata. Alla dessa låg i ett område som senare kallades Tripolitanien, eller "Tre städer". Libyens nuvarande huvudstad Tripoli har fått sitt namn från detta.
Grekerna erövrade östra Libyen när, enligt traditionen, emigranter från den överbefolkade ön Thera beordrades av oraklet i Delfi att söka sig ett nytt hem i Nordafrika. År 631 f.Kr. grundade de staden Kyrene. Inom 200 år hade ytterligare fyra viktiga grekiska städer upprättats i området: Barka (Al Marj); Euhesperides (senare Berenike, dagens Benghazi, Teuchera (senare Arsinoe, dagens Tukrah) och Apollonia (Susah), Kyrenes hamnstad. Tillsammans med Kyrene var dessa kända som Pentapolis (Fem städer).
Romarna förenade båda regionerna i Libyen, och i över 400 år var Tripolitania och Cyrenaica välmående romerska provinser. Romerska ruiner, såsom de i Leptis Magna, vittnar om regionens vitalitet där både folkrika och små städer åtnjöt stadslivets bekvämligheter. Köpmän och hantverkare från många delar av den romerska världen etablerade sig i Nordafrika, men Tripolitaniens städer behöll sin puniska karaktär och Cyrenaikas städer sin grekiska. Araber erövrade Libyen på 600-talet e.Kr. Libyen var en av det bysantinska rikets utposter fram till den arabiska invasionen på 600-talet. Inte förrän på 1000-talet företog araberna någon nämnvärd kolonisering och islamsk religion och kultur började vinna insteg. De första 1000 åren under islamskt styre var landet uppdelat i två regioner: Tripolitanien styrdes från det närbelägna Tunisien, medan Cyrenaika snarast kunde betraktas som ett egyptiskt område. Någon organiserad regering fanns knappast, och utanför städerna längs kusten var beduinstammarna nästan helt oberoende.
Under de följande århundradena antog många av de inhemska folken islam och även arabiska språket och kulturen. Osmanska turkar erövrade landet vid mitten av 1500-talet och de tre staterna eller "vilâyeten" Tripolitanien, Cyrenaika och Fezzan (som utgör Libyen) förblev delar av deras imperium med undantag för den verkliga autonomin under Karmanliddynastin. Karamanlidynastin härskade från 1711 till 1835 främst i Tripolitanien, men hade vid mitten av 1700-talet även inflytande i Cyrenaika och Fezzan. Detta utgjorde en första glimt i den senare historia av det förenade självständiga Libyen som skulle framträda två århundraden senare. Återföreningen skedde dock genom en invasion ( Italiensk-Turkiska kriget1911–1912) och ockupationen som började 1911 när Italien samtidigt gjorde de tre regionerna till kolonier. Det italienska styret varade mellan 1911 och 1943.
Efter kriget 1911–12 mellan Turkiet och Italien ockuperade italienarna Tripolitanien och Cyrenaika, men fick, i likhet med turkarna, problem med senusierna. Först sedan senusiernas ledare Sisi Umar al-Mukhtar tagits till fånga och avrättats 1931 kunde italienarna besätta Libyen. På 1930-talet slog sig tusentals italienska bönder ner i Tripolitanien och Cyrenaika, men andra värlskrigets utbrott hejdade fortsatt kolonisation.
Italien antog 1934 namnet "Libyen" som officiellt namn för kolonin (som bestod av provinserna Cyrenaika, Tripolitanien och Fezzan). Kung Idris I, Emir av Cyrenaika, ledde det libyska motståndet mot den italienska ockupationen mellan de två världskrigen. Det italienska styret blev extremt brutalt och befolkning halverades genom svält, flykt eller genom att de blev dödade av kolonialmakten. Under Mussolinis regeringstid hårdnade förföljelsen av befolkningen med införande av koncentrationsläger och repression av folkmordskaraktär . Gränsen till Egypten spärrades av med ett 320 kilometer långt taggtrådshinder.
Under andra världskriget blev Libyen ett slagfält, när britterna försökte hindra tyskar och italienare att tränga in i Egypten och ta Suezkanalen. 1943 trängde den brittiska 8:e armen ut tyskarna och italienarna ur Libyen.
Libyen blev under ökenkriget besatt av Storbritannien och Frankrike. Libyen hade varit skådeplats för de flesta pansarslagen under ökenkriget och det fattiga landets huvudnäring direkt efter kriget var export av metallskrot från de många utslagna pansarfordonen som lämnats kvar. Från 1943 till 1951 administrerades Tripolitanien och Cyrenaika av Storbritannien, medan Frankrike kontrollerade Fezzan. Idris återvände 1944 från exil i Kairo, men avböjde att bosätta sig permanent i Cyrenaika förrän vissa aspekter av utländsk kontroll avlägsnades 1947.Enligt villkoren för 1947 års fredsavtal med de allierade gav Italien upp alla anspråk på Libyen.
Omar Mukhtar (1858–1931) var ledaren för det libyska upproret mot den italienska ockupationen.
Den 21 november 1949 antog Fn:s generalförsamling en resolution som sade att Libyen skulle bli självständigt före 1 januari 1952. Idris representerade Libyen i de följande FN-förhandlingarna. Den 24 december 1951 utropade Libyen sin självständighet som Förenade Kungariket Libyen, en konstitutionell ärftlig monarki under kung Idris.
Idris I var ledare för en islamisk orden, Sanuisya
Upptäckten av betydande oljereserver 1959 och den därpå följande inkomsten av petroleumförsäljning gjorde det möjligt för en av världens fattigaste nationer att upprätta en extremt välbärgad stat. Fastän oljan drastiskt förbättrade den libyska regeringens finanser började folkligt missnöje byggas upp mot den tilltagande koncentrationen av landets rikedomar i händerna på kung Idris och landets elit. Detta missnöje fortsatte att stegras när nasserism och arabnationalism spreds över Nordafrika och Mellanöstern
Den 1 September 1969 genomförde en liten grupp militärofficerer ledda av den då 27-årige arméofficeren Muammar Abu Minyar al-Gaddafi en statskupp mot kung Idris. Vid den tidpunkten var Idris i Turkiet för att få läkarvård. Hans brorson, kronprins Sayyid Hasan ar-Rida al-Mahdi as-Sanussi, avsattes av de revolutionära arméofficererna och sattes i husarrest. Samtidigt avskaffades monarkin och revolutionärerna utropade den nya Libyska arabrepubliken. Gaddafi kallades, och kallas fortfarande, "Broder ledare och vägvisare för revolutionen" i statliga uttalanden och i officiella medier.
Gaddafi har utvecklat ett eget politiskt system som han kallar Den tredje internationella teorin och som är en blandning av arabnationalism, islamism och socialism. Han har skrivit en bok som heter Gröna boken för att presentera sina idéen
Gaddafi ser sig själv som en revolutionär ledare och under 1970- och 1980-talen använde han oljepengar för att propagera för sin ideologi utanför landets gränser. Libyens militära insatser misslyckades dock. Libyen var inblandad i strider i Tchad, men drevs tillbaka från norra Tchad 1987. Libyen har också stöttat internationell terrorism, men det stödet tycktes minska markant sedan FN beslutade om sanktioner 1992. Sanktionerna avbröts i april 1999 och upphävdes slutligt i september 2003.
Motsättningarna mellan USA och Libyen har, i senare historia, varit stora. 1986 bombade amerikansk militär två libyska städer som vedergällning för påstått stöd för terrorister. Från 1980 hade USA ingen ambassadpersonal i Libyen, och USA stängde Libyens ambassad 1981.
USA har på senare tid återupprättat fullständiga diplomatiska förbindelser med Libyen och strök 2006 landet från sin lista över stater som påstås stödja terrorism
Libyens geografi
Libyen är ett stort land och sträcker sig över hela 1759540 kvadratkilometer. Detta gör landet till det 17: största landet i världen. Libyen gränsar till Medelhavet i norr, i väster till Tunisien och Algeriet, i sydväst till Niger, i söder till Tchad och och Sudan och i öst till Egypten. Libyen har en väldigt lång kustremsa på 1770 kilometer, nästan lika långt som Sverige. Så lång kustremsa till Medelhavet har inget annan afrikanskt land.
Libyen består till största del av öken, mer än 90% är öken. Bara längst upp i norr har man ett mildare medelhavsklimat.
Landets huvudstad heter Tripoli och är belägen i nordvästra Libyen.
Libyens främsta naturtillgångar är olja, naturgas och gips
Befolkning
Libyen har till sin stora yta sett en väldigt liten befolkning, den totala befolkningen är 5,9 miljoner. Det betyder att befolkningstätheten bara är 3personer per kvadratkilometer. Detta gör Libyen till ett av de mest glesbefolkade länderna i världen. 90% av befolkning bor dock på 10% av den totala ytan i norr mot Medelhavet. Tripoli är huvustad och tillika den största staden med sina 1,2 miljoner invånare.
Inhemska libyer är en blandning av den berbiska ursprungsbefolkningen och de senare anlända araberna. Det finns små tuareg- (en berberbefolkning) och tebu-stamgrupper koncentrerade i södern, som har nomadiska eller halvnomadiska livsstilar. Bland invandrarna i Libyen är de största grupperna medborgare i andra afrikanska länder, däribland nordafrikaner (främst egyptier och tunisier). Enligt CIA worl dact book utgör libyska berber och araber 97 % av befolkningen och de övriga 3 % är greker, malteser, italienare, egyptier, pakistanier, turkar och indier. Befolkningens medianålder är 23,3 år och medellivslängden är 76,1 år (2007).Det största språket i Libyen är arabiska, som också är det officiella språket. Tamazight (det vill säga berberspråk), som inte har officiell ställning, talas av libyska berber. Berbertalande bor främst i jebel-nafusa-området i Tripolitanien, staden Zuwarah vid kusten, samt stadsoaserna Ghadames, Ghat och Awilja. Dessutom talar tuareger Tamahaq.
Familjelivet är viktigt för libyska familjer. Hur de bor varierar mycket beroende på inkomst och tillgångar, men den absoluta majoriteten har tillgång till bostad. De libyska araberna förde traditionellt nomadiska liv i tält, men även dom är nu bofasta i olika byar och städer. På grund av detta bleknar deras gamla livsstilar gradvis bort. Ett okänt litet antal libyer bor fortfarande i öknen som deras familjer har gjort i århundraden. Största delen av befolkningen är anställda i industrin och tjänstesektorn, och en liten andel i jordbruk
Religon
Islam är den helt klart största religionen i Libyen. 98% av befolkningen har anknytning till islam. Det stora flertalet av libyska muslimer är anhängare Sunniislam. En minoritet ansluter sig till ibadis som är en gren av kharijismen.
Libyen var tills nyligen[ hem för en av de äldsta judiska gemenskaperna i världen, som åtminstone funnits sedan 300 f.Kr. En serie pogromer med början i november 1945 varade i nästan tre år och reducerade Libyens judiska befolkning drastiskt. År 1948 fanns ungefär 38 000 judar kvar i landet. När Libyen hade blivit självständigt 1951 emigrerade större delen av den judiska folkgruppen. Efter sexdagarskriget 1967 tvingades alla judar att fly sånär som på ungefär 100 personer.
Kultur
Som många andra länder i arabvärlden så är det kulturella utbudet inte det bästa i Libyen. Det finns knappt inga teatrar eller konstgallerior. Biografer som visar utländsk film är ytterst begränsat. Däremot så är folkkulturtradionen välmående i Libyen. Det finns många olika grupper som utför sång och dans vid olika festivaler, både i och utanför landets gränser. Det främsta innehållet på Libysk tv är olika sorters libysk musik. De flesta program sänds på arabiska, fast de har en halvtimmes nyhetssändning på engelska och franska varje dag.
Rolig fakta om Libyen
-
Libyen har haft den högsta upmmätta tempratur någonsin i hela världen. Den 13 september 1922 upmätte man hela 57,8grader i skuggan i El Azizza.
-
Nivån vad gäller läs- och skrivkunnighet är den högsta i nordafrika. Över 82% kan läsa och skriva.Man satsar hårt på utbildning i Libyen. Av landets totala budget så avsätts 38% till skolväsendet.
-
Libyen håller just nu på med världens största vattenprojekt på grund av bristen på färskvatten. Man ska nu pumpa upp vatten från stora reservoar som finns i så kallade akvifärer under saharah ut till städerna vid kusten.